av Lena Klevenås m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta en policy för
bemötande av fattiga EU-migranter.

Motivering

Tiggare har återkommit till våra gator. Många tankar väcks hos alla. Svenska kyrkan behöver formulera en policy för hur vi ska bemöta dessa fattiga medmänniskor som helt plötsligt finns mitt ibland oss.

Två goda exempel:

• Vi tackar Gud varje dag att vi slipper bo på gatan, säger Paraskeva,
  mamma i en romsk familj som fått bostad i en husvagn i Göteborg.
  Kyrkors parkeringar blir temporära hem för bostadslösa EU-migranter.
  Idén kommer från Räddningsmissionen och finansieras av Göteborgs
  stad. (Göteborgs-Posten 2014-07-03)
• Många av de fattigaste tiggarna kommer från Rumänien. En svensk
  organisation i Linköping, Hjärta till hjärta, söker EU-pengar för att
  försöka skapa jobb till romer i deras hemby, Pauleasca. (Göteborgs-
  Posten 2014-06-29)

Dessa goda idéer och liknande skulle kunna prövas av fler.

Om vi tog vår kristna tro riktigt på allvar skulle vi dela det vi har med de fattiga,
men mycket hindrar oss från att individuellt göra det. Svenska kyrkan behöver
därför hitta gemensamma lösningar och formulera en aktuell policy.

För länge sedan hade klostren rum för resande. Nu när tiggarna kommer finns
det inga sådana möjligheter. Men det är en tradition som skulle kunna återupplivas.
Varje församling skulle kunna skaffa bostad för en romsk familj. Om alla församlingar bidrog skulle problemet snart vara löst. I Göteborg ber Räddningsmissionen kyrkorna att upplåta en parkeringsplats per kyrka för att ställa upp en husvagn, som kan bli ett tillfälligt hem för bostadslösa EU-migranter. Det är en rimlig begäran som stämmer väl överens med det kristna budskapet. Ändå finns det församlingar som säger nej.

Vid jultid blir fattiga EU-migranter och andra hemlösa ofta överösta av gåvor
och mat, men det är inte välgörenhet de behöver utan bostad och arbete, för att själva kunna försörja sig långsiktigt. Bostad, arbete, utbildning och hälsa är för övrigt mänskliga rättigheter där Sverige som konventionsstat har åtaganden, som inte bara gäller svenska medborgare utan alla människor som befinner sig här.

Det är svårt för lågutbildade rumäner och bulgarer att få jobb i Sverige. De har
som EU-medborgare rätt att söka arbete under tre månader. Det är en alldeles för
kort tid och inte realistiskt. Att få jobb är svårt utan att kunna svenska, men de har
ingen rätt att lära sig det först. SFI, svenska för invandrare, är inte till för dem.
Många dröjer sig kvar i åratal, därför att de inte har något bättre alternativ, och blir
tiggare eller försäljare av Götalands gatutidning Faktum.

Lyckas en fattig EU-migrant mot alla odds få ett jobb har de svårt att ta emot
lönen. De saknar oftast bankkonton eftersom banker inte får öppna konto för personer de inte säkert kan identifiera. Romerna från Rumänien och Bulgarien saknar ofta giltiga ID-handlingar och pass. För att få stanna i Sverige, måste dessutom jobbet vara så välavlönat att de kan försörja sig på det och det ska vara samma arbetsgivare i minst ett halvår.

Kanske är det enklare att, som Hjärta till hjärta börjat göra, försöka bistå på plats
i deras hemländer. Att få studera och kunna sitt eget modersmål riktigt bra vore en
bra start. Inom EU finns pengar anslagna för att förbättra romernas situation på olika sätt, men det mesta av pengarna används inte.

Kanske vår idé med folkhögskolor skulle kunna komma till användning. Skulle
Svenska kyrkan tillsammans med systerkyrkor, och med hjälp av EU:s gemensamma ekonomiska resurser kunna starta folkhögskolor i Rumänien och/eller Bulgarien, där de romer som vill skulle kunna få bostad, mat, utbildning och omsorg om sina barn under några år?

I Sverige har vi diskriminerat romer i 700 år. Det är dags att sluta med detta och
kanske börja tänka i termer av kompensation och upprättelse. I USA finns, till skillnad mot i EU, ingen diskriminering av romer, enligt Maria Leissner, f d ordförande för delegationen för romska frågor. De vet helt enkelt inte att man ska diskriminera romer, så som vi har blivit vana är naturligt i Sverige. Utställningen Vi är romer på Stadsmuseet i Göteborg var en ovanligt lyckad utställning för att minska fördomar och stärka de svenska romernas ställning. Men Svenska kyrkans budskap saknar nationella gränser. Nu är det dags att formulera en policy för hur vi ska bemöta de fattiga EU-migranter som kommer till Sverige. Vi behöver också hitta vägar för att bidra till uppfyllandet av romers mänskliga rättigheter i Rumänien och Bulgarien.

Alingsås, Huddinge, Uppsala, Nyköping och Stockholm den 20 juli 2014

Lena Klevenås (MPSK)
Bengt-Gunnar Carlsson (MPSK)
Terence Hongslo (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Ylva Wahlström (MPSK)
Marja Sandin Wester (MPSK)

av Elsa Christersson

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tillsätta ett projekt för att värna om kyrkans möten med människor via våra kyrkogårdar.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att avsätta medel för en
   projektgrupp där det, förutom förtroendevalda och tjänstemän via kyrkokansliet, också bör ingå en landskapsarkitekt/ingenjör eller motsvarande, samt att avsätta medel för att ersätta försöksförsamlingar för det merarbete som projektet kan komma att innebära.

Motivering

Våra kyrkogårdar ligger där vackra, ofta välskötta, ofta i centrum och inbjuder till
besök i lugn och ro, utan att ställa några krav. En landskapsarkitekt (tillika doktor i
pedagogik) vill i tidningen Kyrkogårdar likna kyrkogården vid ett tåg med vagnar
för olika ändamål där man kan finna det man vill ha.

På många kyrkogårdar finns utrymme så att olika delar kan avgränsas för olika
ändamål och det pågår en arkitektonisk förnyelse där kyrkogårdarnas utseende
förnyas och utvecklas.

Men denna motion vill lyfta fram den betydelse som mötesplatser som kyrkogårdarna har. Just kyrkogården är ibland det enda som medlemmarna ser av sin kyrka.

Därför vore det intressant med ett projekt där just möjligheterna till möten görs
tydliga. På kyrkogårdarna bör vi från Svenska kyrkan aktivt finnas med och möta
människor. Redan idag möter man människor där genom att erbjuda gudstjänster
särskilt under allhelgonahelgen.

Fast på många håll och under de flesta dagar är de som arbetar på kyrkogårdarna
de enda representanterna för kyrkan som besökarna möter. Projektet skall syfta dels till att förstärka den del av kyrkogårdsarbetarnas yrkesroll som innebär kontakt och dels inspirera andra kategorier till att ibland besöka sina kyrkogårdar.

De församlingar som vill delta meddelar intresse och arbetar sedan tillsammans
med kyrkokansliet fram en plan för projektet.

Syftet är att hitta nya vägar för möten och utveckla de som finns. Vissa besökare
på kyrkogårdarna önskar bara kontakt i stunden, men detta är också ett tillfälle att
berätta om alla de möjligheter som kyrkan erbjuder i form av stöd i svåra stunder,
grupper för gemenskap och inre utveckling men också för kreativitet och glädjefull
gemenskap. Projektet bör få arbeta kreativt med detta, men projektet bör inte pågå
länge, utan målet är att gå över till normal församlingsverksamhet inom tre år.

Barnkonsekvensanalys: även barn besöker kyrkogårdar och detta kan ge många
tillfällen att prata om livets svåra frågor och den kristna traditionen.

Kristianstad den 4 juli 2014

Elsa Christersson (MPSK)