av Lena Klevenås m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att uppmana den svenska
regeringen att skynda på arbetet med att ratificera tilläggsprotokollet till ESK-konventionen (ICESCR).

Motivering

Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan. Vi samarbetar bland annat i
ACT-alliansen där kyrkor världen över bekämpar fattigdom och orättvisor på ett nytt
sätt. Kyrkans arbete ska vara rättighetsbaserat. Utan respekt för mänskliga rättigheter kommer vi aldrig lyckas minska det strukturella våld som skapar fattigdom och konflikter. För oss i Svenska kyrkan innebär detta arbete också större möjligheter för våra medmänniskor ute i världen att kunna hävda sina rättigheter.

Tillägget till ESK-konventionen handlar om det. Detta tillägg arbetar regeringen
med sedan några år tillbaka och vi vill att detta arbete skyndas på och prioriteras för att också Sverige ska göra sin del med att förstärka människors möjligheter att hävda sina ekonomiska, sociala och kulturella mänskliga rättigheter.

En fattig mor med svältande barn har t.ex. inte kunnat hävda sin rätt till mat,
trots att mat är en mänsklig rättighet. Varför? För att det hittills har saknats en så
kallad uppföljningsmekanism till den konvention där denna rättighet finns inskriven.
Nu finns den äntligen på plats, i form av ett tilläggsprotokoll, att signera och ratificera.

Tilläggsprotokollet innebär en individuell klagomöjlighet inom FN-systemet, när
möjligheterna till prövning inom de inhemska rättsliga systemen är uttömda. Denna
möjlighet har tills för två år sedan saknats för ESK-konventionen till skillnad mot
konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna. För denna fanns en
sådan uppföljningsmekanism på plats redan från början.

Historien
FN:s medlemsstater enades 1948 om att anta en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den var och är fortfarande ett fantastiskt dokument, men är just bara en allmän förklaring. Hur skulle efterlevnaden regleras i praktiken? Diskussionerna startade direkt och man beslöt att utarbeta en konvention, ett juridiskt bindande avtal, där medlemsstaterna skulle göra åtaganden som FN kunde följa upp. Men under det kalla kriget blev det omöjligt att skapa en enda konvention för alla mänskliga rättigheter. Länderna i Väst tyckte att vissa rättigheter var viktigare än andra och länderna i öst tyckte detsamma – fast tvärtom. Väst betonade de medborgerliga och politiska rättigheterna, som demokrati och yttrandefrihet, medan länderna i öst lyfte fram de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, som mat, bostad, arbete, utbildning, hälsa. Till slut blev det två konventioner, ICCPR, International Covenant on Civil and Political Rights och ICESCR International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, på svenska ESK-konventionen. Båda konventionerna antogs av FN 1966 och trädde i kraft 1976. Sverige anslöt sig till båda.
www.ohchr.org/en/professionalinterest/pages/ccpr.aspx
www.ohchr.org/EN/ProfessionalInterest/Pages/CESCR.aspx

Lika rättigheter – i praktiken
Denna uppdelning var olycklig på så sätt att många ansåg att den ena konventionen var viktigare än den andra och att vissa mänskliga rättigheter stod över de andra. Inte förrän vid FN-toppmötet i Wien 1993 om mänskliga rättigheter fastställdes slutgiltigt att de båda konventionerna var likvärdiga och ömsesidigt stödjande: att alla mänskliga rättigheter gäller alla överallt. De mänskliga rättigheternas odelbarhet erkänns i dag av de flesta stater och internationella organisationer, men tills nyligen har det alltså inte funnits någon uppföljningsmekanism till den ena, ICESCR.

Många organisationer och kyrkor har i decennier arbetat för att rätta till denna
skevhet. Svenska kyrkan har bl.a. genom sitt medlemskap i EAA, Ecumenical
Advocacy Alliance, www.e-alliance.ch och utgivningen av den årliga rapporten
Right to food and nutrition watch deltagit i arbetet på ett avgörande sätt. Där har
man bl.a. visat vad respekt för den mänskliga rättigheten till mat, att få försörja sig i
värdighet, kan betyda i praktiken och gett många goda exempel hur man kan arbeta för att minska kränkningar av ESK-rättigheterna.

Tillsammans lyckades man nå målet om ett tilläggsprotokoll till ICESCR. Det
antogs i FN 2008 och trädde i kraft för två år sedan, den 5 maj 2013.

Sveriges inställning
Sverige har sedan länge ställt sig bakom principen att de olika MR-konventionerna
är ömsesidigt stödjande och likvärdiga, men har ännu inte signerat och ratificerat
tilläggsprotokollet. Tjugo stater har gjort det. Under 2015 har t.ex. Luxemburg,
Italien och Frankrike tillkommit.
https://treaties.un.org/Pages/src-TREATY-mtdsg_no-IV~3~a-chapter-4-lang-en-
PageView.aspx

Det nya tilläggsprotokollet är en gudagåva till fattiga, inte minst fattiga kvinnor.
Mänskliga rättigheter är inte bara vackra ord. De är de mest effektiva sättet att skapa stabila och fredliga samhällen. Det är lika viktigt med utbildning, hälsa och rent vatten som yttrandefrihet och rätt till privatliv. Att respektera människors
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ger fördelar för alla. Genom tilläggsprotokollets uppföljningsmekanism skulle människor i prekära situationer världen över få bättre möjligheter att få sina rättigheter respekterade i sina hemländer. Nationer blomstrar när de bygger institutioner som stärker människors möjligheter att utkräva sina rättigheter. När alla inkluderas stärks tilliten i samhället och motståndskraften mot extremism och våld ökar.

Det är en särskilt lämplig tidpunkt just nu att Svenska kyrkan tydliggör sitt stöd
för ESK-konventionen och dess nya tilläggsprotokoll, som stärker människors
möjligheter att hävda sina rättigheter i sina hemländer. 2016 kommer 50-årsdagen av de båda stora FN-konventionerna om mänskliga rättigheter som antogs 1966 att
uppmärksammas i hela världen. Då senast, bör Sverige ha ställt upp för dessa båda fullt ut. Just nu analyserar man på Utrikesdepartementet Sveriges ställningstagande till nästa års granskning av våra åtaganden.
Så här skrev UD i juni i år till FN:s granskningskommitté: (huvudmotionärens
översättning):

Sverige tar sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter på största
allvar. Ratificeringen av tilläggsprotokollet till Konventionen om de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna väcker flera frågor som
vi behöver analysera ytterligare innan vi slutgiltigt tar ställning. Sverige
ämnar göra en sådan analys i god tid innan nästa dialog med
Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter äger rum
2016.

Alingsås, Stockholm, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Hudiksvall och Lerum
den 19 juli 2015

Lena Klevenås (MPSK)
Marja Sandin-Wester (MPSK)
Terence Hongslo (MPSK)
Ylva Wahlström (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Agneta Brendt (S)
Lars G Linder (S)
Anki Erdmann (ViSK)
Daniel Tisell (C)

av Lena Klevenås m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att skapa ett projekt för att ta fram
strukturer för hur Svenska kyrkan på nationell nivå ska kunna stärka sitt stöd till
stiftens och församlingarnas arbete med att utveckla miljö- och hållbarhetsarbetet,
inte minst med avseende på miljödiplomering.

Motivering

Svenska kyrkan har under 2000-talet utvecklat en egen modell för miljöcertifiering
som kallas Svenska kyrkans miljödiplomering för hållbar utveckling. Den togs fram
för församlingarnas arbete med miljöfrågor som skulle vara ett slags mellanting av
certifiering á la ISO eller EMAS och folkbildningsarbete. De mer industriella
systemen har inte med de ”mjuka delarna” som är en av kyrkans viktigaste bidrag
till en hållbar utveckling, dvs. reflektion över varför vi som kyrka arbetar med miljö och hållbarhetsfrågor.

I början var arbetet trögt och kunnigheten i att arbeta med mål och uppföljning i
kyrkans församlingar var låg, vilket är en stomme i diplomeringsmodellen. Idag när
arbetssättet med mål och uppföljning har blivit det vanliga sättet att formera arbetet i församlingar så är förståelsen lättare för att arbeta med miljödiplomering. Samtidigt har miljö- och hållbarhetsfrågor blivit mycket mer självklart än vad det tidigare var. Det betyder att det system som utvecklades av kyrkokansliet i början av 2000 talet har idag blivit ett mer utbrett verktyg och fler ser det som ett bra alternativ för ett sammanhållet miljöarbete. Nationell nivå ”äger” verktyget miljödiplomering och ser till att det utbildas diplomerare (dvs. revisorer för diplomeringar i församlingar) men stiftens miljösamordnare är de som driver arbetet i stiften.

Ju fler som vill arbeta med modellen desto större blir behovet på nationell nivå
att hålla samman arbetet och utbilda diplomerare samt att också hitta en gemensam linje bland diplomerare och miljösamordnare om vilka krav man ska ställa på de som diplomeras och hur den standard som finns för diplomeringen ska tolkas. Det handlar om att finna ett läge som både ger god kvalité men som inte gör kraven ouppnåeliga.

Det finns också i det nätverk som stiftens miljösamordnare utgör initiativ för att
utveckla andra former av verktyg för att understödja arbetet med miljö och
hållbarhet i Svenska kyrkan. Ett sådant exempel är en diplomeringsmodell för event, dvs. arrangemang inom Svenska kyrkan som inte faller inom ett stifts eller en församlings linjearbete. Det har under den senaste Världens fest i Karlstad 2014
utvecklats en modell för att diplomera dessa vilket det nu finns ett förslag till som
skulle kunna användas vid konferenser och möten för att även här se till att hållbarhetsaspekter finns med i möten med mycket människor som ofta också är publika och speglas i media.

Idag, när Svenska kyrkan är så tydligt profilerad i klimat- och miljöarbete,
behöver resurserna stärkas även på nationell nivå för att stödja stiftens arbete kring
utmaningarna. Det skulle troligen behövas ett projekt, kanske på tre år där nationell
nivå ser till att skapa strukturer för hur Svenska kyrkans arbete med miljö/hållbarhet
ska stärkas och utvecklas. Främst då med fokus på de miljöledningssystem som vi
har i Svenska kyrkans miljödiplomering för hållbar utveckling men också de andra
verktyg som finns i Ljussteget och Miljödiplomering av event.

Samtidigt skulle det här projektet kunna innefatta en miljödiplomering av kyrkokansliet i Uppsala.

Alingsås, Uppsala, Stockholm, Nyköping och Umeå den 15 juli 2015

Lena Klevenås (MPSK)
Terence Hongslo (MPSK)
Ylva Wahlström (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Eva-Maria Munck (POSK)
Lisa Tegby (POSK)

av Lena Klevenås m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att initiera ett rådslag eller en
konferens för ett brett samtal kring kyrkan som förvaltare av jord och skog.

Motivering

Olika aktörer i Svenska kyrkan behöver, inte minst efter biskopsbrevet om klimatet,
samlas till ett grundläggande samtal, ett rådslag, där alla aspekter på förvaltning av
jord och skog belyses. Det skulle kunna bli en utgångspunkt för ett mer sammanhängande arbete där Svenska kyrkans roll och identitet tydliggörs. Hur kan Svenska kyrkans jord- och skogsbruk på bästa sätt bidra till den nödvändiga omställningen till en klimat- och miljömässigt hållbar produktion? Finns det t.ex. möjligheter att använda våra tillgångar i sociala och diakonala arbeten? Skulle Svenska kyrkan, på en del av sina marker, kunna pröva mer hållbara modeller för skogsbruk även om avkastningen kanske skulle bli något mindre? Skulle de stadsnära jordbruk eller skogar vi har kunna användas för diakonala projekt eller projekt som inbegriper barn och unga? Dessa och en mängd andra frågor skulle behöva belysas för att vi kan bli en mer ansvarsfull aktör och visa på att teologi, tanke och handling drar åt samma håll.

Det finns en stor förväntan på Svenska kyrkan att även i vårt arbete nationellt
och lokalt leva upp till de goda initiativ som görs i vårt internationella arbete kring
klimatet. Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen, skrev t.ex. en
artikel om förväntningarna på Svenska kyrkan som skogsägare i Kyrkans tidning i
juni. (www.kyrkanstidning.se/debatt/kyrkan-bor-agera-pa-hemmaplan)

Prästlönetillgångar med en lång historia i Svenska kyrkan är viktiga ”indikatorer”
på hur väl vi hänger ihop som kyrka när det gäller tal och handling. Om vi förvaltar
jord och skog på ett sätt som är bra för klimat och hållbarhet och inte enbart tänker
på kortsiktig ekonomisk avkastning kan vi bli inspiratör och föredöme för andra
jord- och skogsbrukare och visa på nya möjliga vägar.

I ett rådslag kan man samla ansvariga för stiftens egendomsförvaltning och andra
aktörer inom Svenska kyrkan för att tillsammans med miljö- och naturskyddsorganisationer samtala om kyrkans ansvar för jord och skog – och hur vi som kyrka där kan bidra till klimatomställningen.

Alingsås, Uppsala, Stockholm, Nyköping och Umeå den 15 juli 2015

Lena Klevenås (MPSK)
Terence Hongslo (MPSK)
Ylva Wahlström (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Eva-Maria Munck (POSK)
Lisa Tegby (POSK)

av Elsa Christersson m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

 

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram underlag och avsätta
medel så att intresserade församlingar kan erbjudas möjlighet att utveckla
kyrkogårdarnas funktion som mötesplatser mellan församlingsmedlemmarna och
mellan anställda och medlemmar genom att kyrkogårdsarbetarna erbjuds utbildning och får avsatt tid för sin roll som kommunikatörer och att övrig personal i sin dagliga verksamhet får möjlighet att naturligt besöka kyrkogårdar och aktivt ta
kontakt med besökarna där.

Motivering

Det pågår en glädjande utveckling inom vår svenska kyrka som gör att den på
många sätt är väl rustad att möta sina medlemmars behov.

Och när vi räds över medlemstappet får vi inte glömma att kyrkan fortfarande är
den organisation som samlar fler medborgare än någon annan form av sammanslutning är i närheten av.

Fortfarande ser vi också att så snart en katastrof av något slag drabbar landet så
är kyrkan den naturliga samlingspunkten. (När vi skriver detta har ett flickmord åter
skett och människor samlas i kyrkan.)

Vi är ganska säkra på att Svenska kyrkan i de flesta medlemmars sinne har en
naturlig, men ganska omedveten plats.

Det vi saknar, enligt min mening, är den naturliga kopplingen i vardagen mellan
kyrkan och medlemmarna. En koppling som skulle göra att medlemmar tänker på
kyrkan och dess verksamheter, som ett alternativ i både glädje och sorg. Så t.ex. är
det vid andlig nöd för många lättare att söka en psykolog än undersöka vad kyrkan
kan erbjuda av gemenskap och tröst och meningsfullhet.

Det är bara en mycket liten del av medlemmarna som besöker gudstjänster och
trots att mycket utveckling skett, som vi som är trägna gudstjänstbesökare uppskattar, har inte yngre eller ens medelålders medlemmar vuxit in i den traditionen. Men det finns en plats där vi inte räknar antalet besökare, men där vi vet att de är många, och det är på våra kyrkogårdar.

Platser, oftast välskötta, ofta vackra, som även de utvecklas rent utseendemässigt
och funktionellt men platser som inte utnyttjas som de mötesplatser som de skulle
kunna vara.

De som arbetar rent praktiskt på kyrkogårdarna får ofta en god kontakt med
besökarna och blir goda människokännare men ser sig inte alltid som de kyrkans
kontaktpersoner de i praktiken är.

I tidningen Kyrkogården citeras en kyrkogårdschef som säger: ”De vill att vi
skall vara innanför, men vi är liksom inte medräknade.” Han talar om begravningsverksamheten, men kanske känns det så med allt kyrkogårdsarbete.

Jag vill föreslå kyrkomötet att man uppdrar åt kyrkostyrelsen att erbjuda några
församlingar att verka som försöksplatser med målet att nå fler medlemmar med
information om kyrkans olika verksamheter för att på så sätt öka kontakten kyrka–
medlemmar.

Vomb den 14 juli 2015

Elsa Christersson (MPSK)
Hildegard Jarskog (MPSK)
Jan Björkman (MPSK)

av Ylva Wahlström m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda möjligheter för biskopar
att söka sig vidare, via andra uppdrag, än att kandidera till ärkebiskop.

Motivering

Nu är våra biskopar på väg att bli allt yngre. Så att vara biskop ända till pension blir
allt tuffare och gör det extra svårt att hålla engagemang och glädje i sina viktiga
uppdrag. Då behövs nya möjligheter utredas. Biskopar emeriti skulle kunna ha
utbildandeuppdrag, forska men även gå tillbaka till församlingsarbetet som till
exempel kyrkoherde. Många möjligheter borde kunna finnas, vi behöver våga tänka
nyskapande. Pigga biskopar emeriti borde kunna vara en tillgång som frilansande
inom vår organisation.
På annat håll i vårt samhälle sitter man allt kortare på sitt ledandeuppdrag, så att
då få biskopar som man förväntar sitta kanske 20 år är inte mänskligt hållbart. Och
att ge fler möjlighet att bli biskopar borde vara berikande av vår kyrka. Och redan
idag har vi glädje av våra pensionerade biskopar.

Stockholm den 6 juli 2015

Ylva Wahlström (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Hildegard Jarskog (MPSK)

av Terence Hongslo m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

 

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att verka för att 20 procent av Svenska kyrkans skogar avsätts för fri utveckling.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att verka för att den av Svenska kyrkan brukade skogen ställs om till kontinuitetsskogsbruk.

Motivering

Klimatfrågan och utplåningen av den biologiska mångfalden är två av de allra
största utmaningarna på jorden. Klimatförändringarna och bristen på att bevara för
den biologiska mångfalden viktiga biotoper hotar allt liv på jorden. Vi bor i en
klimatzon där vi är vana vid ett rikt djur och växtliv. Det är inget som vi kan ta för
givet utan det är något vi aktivt måste slå vakt om. Med aktivt menas beslut om att
verkligen behålla skogen på lång sikt och att avsätta mark till fri utveckling.

Träden är jordens lungor. Svenska kyrkan bör föregå med gott exempel och visa
i praktiken omsorg för natur, biologisk mångfald och arternas överlevnad, något som hänger ihop med människans överlevnad. Det är därför som 20 procent av kyrkans skogar bör lämnas för fri utveckling. För att slippa kalhyggen som förstör den ekologiskt hållbara utvecklingen bör den brukade skogen ställas om till kontinuitetsskogsbruk, dvs. ett hyggesfritt skogsbruk.

Uppsala, Orsa, Veberöd, Nyköping och Stockholm den 27 juni 2015

Terence Hongslo (MPSK)
Jan Segerstedt (MPSK)
Elsa Christersson (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Marja Sandin-Wester (MPSK)

av Terence Hongslo m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att rekommendera stiften och församlingarna att ordna studiecirklar kring Ett biskopsbrev om klimatet från biskopsmötet 2014.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tillhandahålla en
   fortbildning för personal på alla nivåer som arbetar med skog-, jord- och
   markfrågor gällande att bevara Guds skapelse i en långsiktigt hållbar utveckling med bevarande av biologisk mångfald.

Motivering

Biskopsmötet 2014 har i sitt Ett biskopsbrev om klimatet tagit upp det allvarliga
klimathotet. Det är viktigt att det här biskopsbrevet får spridning i församlingar och
stiften och att det studeras för att ge effekt i Svenska kyrkans arbete för skapelsens
frälsning.

Svenska kyrkans budskap måste få konsekvenser. En ökad kompetens när det
gäller hållbarhet och biologisk mångfald för att bevara Guds skapelse för kommande generationer behövs hos alla som arbetar med prästlönetillgångarna.

För att citera biskopsbrevet: ”Låt förvaltningen av kyrkans ekonomiska
tillgångar – aktier, skog och mark – synliggöra hur en teologiskt reflekterad syn på
skapelsen bidrar till att minska klimatpåverkan och påskyndar klimatomställningen.”

Klimatfrågan är en av de allra största utmaningarna på jorden. Klimatförändringarna leder till klimatflyktingar i större och större mängder. De länder som är privilegierade ur ekonomisk synpunkt måste ta ett stort ansvar för klimatutvecklingen i världen. Det är länder som Sverige, som ligger i ett ur klimatsynpunkt rätt skyddat hörn av världen, som måste se till att utvecklingen går åt rätt håll. Det blir fler och fler som kommer att behöva komma till vårt land där klimatet fortfarande kommer att vara drägligt.

Uppsala, Orsa, Veberöd, Stockholm och Nyköping den 27 juni 2015

Terence Hongslo (MPSK)
Jan Segerstedt (MPSK)
Elsa Christersson (MPSK)
Marja Sandin-Wester (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)

av Terence Hongslo m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att rekommendera att kyrkans personal och kyrkvärdar undviker att använda parfym i tjänst.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att rekommendera att de förtroendevalda undviker att använda parfym vid sina möten.
3. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att rekommendera församlingar och andra lokalansvariga att ersätta alla tvålar, tvättmedel och olika rengöringsmedel med motsvarande parfymfria produkter.
4. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tillse att undvikandet av parfym blir ett av miljökraven när det gäller miljöanpassningen och miljödiplomeringen.

Motivering

Användning av parfym och parfymerade produkter ökar ständigt. Vi överöses med
reklam om att konstgjorda dofter gör oss mera populära och lyckade. Parfym lagras
och sprider sig i vår natur och finns överallt, t.o.m. hos isbjörnar. Parfym förorenar
luften och Guds skapelse.

Doftöverkänslighet är ett växande problem. Dofter utlöser ofta astma och andra
luftvägsproblem. Snart kan den som inte tål parfym inte vistas annat än utomhus och i sitt hem. Svenska kyrkan bör beakta detta växande problem. Det får inte vara så att prästen eller diakonen som gör hembesök ställer till det för att det inte går att vistas i hemmet efter besöket. Det får inte vara så att det inte går att gå på en gudstjänst p.g.a. att prästen eller kyrkvärden stinker av parfym. Det får inte vara så att den sörjande får söka vård efter en begravning eftersom prästen använt parfym eller starkt doftande rakvatten.

För många astmatiker är parfymdoften lika symtomframkallande som rökdoften.
Det finns människor som inte kan ställa upp som förtroendevalda p.g.a. att det doftar parfym vid förtroendevaldas möten.

Svenska kyrkan bör föregå med gott exempel och öka tillgängligheten för dem
som inte tål parfym. Det är viktigt att använda oparfymerade produkter som tvål,
tvättmedel och rengöringsmedel i kyrkans lokaler.

Parfymanvändning är en förbisedd del av miljöanpassningen i Svenska kyrkan.
Undvikandet av parfym borde vara ett av de första stegen i en miljödiplomering.
Svenska kyrkan har kommit en bra bit när det gäller att miljöanpassa kyrkor men
användningen av parfym har ännu inte uppmärksammats. Vi ska vara rädda om den friska luften, inte bara utomhus, utan också inomhus.

Uppsala, Norrköping, Stockholm, Nyköping och Orsa den 27 juni 2015

Terence Hongslo (MPSK)
Hildegard Jarskog (MPSK)
Marja Sandin-Wester (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Jan Segerstedt (MPSK)

av Ylva Wahlström m.fl.

Förslag till kyrkomötesbeslut

 

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram riktlinjer kring Svenska kyrkans förkunnelse via evangelieboken och kyrkohandboken, som rensar bort allt förakt för den judiska traditionen.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram en handlingsplan som på teologisk grund skyddar det unika människovärdet mot den framväxande främlingsfientligheten och rasismen inom såväl kyrkan som samhälle.

Motivering

Det sker en oroande utveckling inom vårt land likväl som i resten av Europa och i
hela världen. Synen på våra medmänniskor har förändrats och detta märks tyvärr allt tydligare även inom vår kyrka. Teologiskt följer vi en radikal jude som under sitt
mänskliga liv var ett barn på flykt undan maktens män.

Vi som kyrka måste stå upp mot och inte acceptera nazistiska strömningar med
förakt för allt som är judiskt, ifrån Moseböckerna fram till modern tid. Det judiska
folkets skrifter lär oss att främlingen ska vi ta väl hand om. Idag har främlingen åter
många olika ursprung.

Mycket tidigt hade det judiska folket vetskap om förtryck och vägen från detta.
Utan de judiska rötterna och gemenskapen idag, vore kristendomen mycket fattigare. Tyvärr har kristendomen ofta hamnat på felaktiga vägar t.ex. under andra världskriget.

Vi har en del att göra upp med inom vår egen Svenska kyrka. Exempelvis
begränsade kyrkliga ledare möjligheten för den tyske teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer att åka runt och förkunna kamp mot nazismen under brinnande världskrig, vilket bl.a. Martin Lind har skrivit om. Bonhoeffer avrättades senare av Hitlers män.

Först under 1970-talet började vår kyrka använda Gamla testamentet i
söndagsgudstjänstens förkunnelse. När handboken och delvis evangelieboken
förnyas är det centralt att inget kränker den judiska läran som Jesus var förkunnare
och förnyare av.

Svenska kyrkan behöver kraftsamla mot all form av rasism och förtryck. Detta
måste vi göra utifrån vår kyrka och inte bara i ekumeniska och interreligiösa
sammanhang. Vi kan då gå i fronten för att försvara alla de mänskliga rättigheterna i Guds heliga namn.

Vi inte bara måste söka våra judiska rötter, vi berikas även av dessa och kanske
ännu mera av mötet med den levande judendomen idag. Vi har djupa rötter
gemensamt med den judiska tron och även med islam. I dagens judendom firas flera högtider som har med naturen och tacksamhet att göra. Och på bar mitzvah tycks släkten vara mer jublande glad än vi är vid vår konfirmation. Denna festglädje kan man få möta vid Västra muren i det heliga landet vilket tillhör alla de tre religionerna och där många idag, på olika sätt, allt tydligare kämpar för försoning. Se gärna boken Om jag glömmer dig, Jerusalem, poetiskt skriven av den katolska nunnan Syster Sofie Hamring O.P.

Vi och judendomen har en gemensam gudssyn och teologi, men en unik
kristologi, enligt professor Jesper Svartvik m.fl. De fattiga och förtryckta har via
befrielseteologin funnit vägen till befrielse från träldomen liksom judarna en gång
gjorde. Regnbågens vackra löfte kommer från Noas ark i Gamla Testamentet.

Utifrån detta synsätt på våra judiska vänner bör vi gå vidare och motverka all
övrig rasism och främlingsrädsla vilket ofta har sin grund i att vi ser olikheter som
ett problem snarare än som möjligheter och rikedom.

Stockholm den 7 juni 2015

Ylva Wahlström (MPSK)
Heléne Lundström (MPSK)
Anki Erdmann (ViSK)

Miljöpartister i Svenska kyrkan riks, MPSK riks, har haft ett årsmöte 2015-03-28 i Stockholm. Det inleddes med ett föredrag av Per Larsson om ekoteologi. Titeln var ”Utmaningar och motivation i kyrkan inför framtiden”.

Årsmötet fastställde stiftsföreningarnas val av ordinarie styrelseledamöter i MPSK riks styrelse enligt följande:

Luleå stift: Anders Rålin. Göteborgs stift: Helena Björkman. Karlstads stift: Eva Hallström. Uppsala stift: Terence Hongslo. Stockholms stift: Marja Sandin Wester. Västerås stift: Jan Segerstedt. Linköpings stift: Klas Linné. Skara stift: Magnus Gunnarsson. Lunds stift: Carl-Henrik Henriz. Visby stift: Britt Ronsten. Växjö stift: Robert Pierre Alison. Strängnäs stift: Ulf Isaksson. Härnösands stift: Bengt Nilsson.

Årsmötet fastställde stiftsföreningarnas val av ersättare i MPSK riks styrelse enligt följande:

Luleå stift: Kristina Enholm. Göteborgs stift: Marianne Halonen. Karlstads stift: Lars-Ola Westerlund. Uppsala stift: Kristina Srbu Kjellgren. Stockholms stift: Margareta Yman-Nederdal. Västerås stift: Kerstin Holdo-Nordström. Linköpings stift: Hildegard Jarskog. Skara stift: Bibbi Olson. Lunds stift: Elsa Christersson. Visby stift: vakant. Växjö stift: Helene Hammarqvist. Strängnäs stift: Helena Hellsberg. Härnösands stift: vakant.

Årsmötet valde till föreningens revisorer Markus Norlin och Ylva Wahlström.

Årsmötet valde till föreningens valberedning BoAnders Arvidsson, Anna-Karin Bengtsson och Jan Björkman.

Årsmötet återvalde Anders Rålin till ordförande.

På ett konstituerande styrelsemöte direkt efter årsmötet valdes Magnus Gunnarsson till sekreterare, Eva Hallström till kassör, Marja Sandin-Wester till vice ordförande och Robert Pierre Alison till vice sekreterare.