av Elsa Christersson

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att avslå föreslagna ändringar i kyrkoordningen i kyrkostyrelsens skrivelse 2017:5 Begravningsverksamheten.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utifrån redan gjorda utredningar, hos regeringen framhålla behovet av en samordning av krematorieverksamheten.
3. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att uppmärksamma biskopsmötet på vikten av att vid visitationer och samtal uppmärksamma det värde kyrkogårdarna har som mötesplatser.

Motivering

I den begravningslag som riksdagen antog i samband med kyrkans skiljande från
staten beslutas att huvudman för begravningsverksamheten, varmed menas de olika
åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av allmänna begravningsplatser,
är församling inom Svenska kyrkan eller kommun. Länsstyrelsen ansvarar för
tillsynen genom sina begravningsombud.
Det bör uppmärksammas att lagen skiljer mellan de rent praktiska åtgärderna i
samband med dödsfall och den religiösa och ceremoniella delen. Denna berörs inte i
lagen utan tanken är förmodligen att detta skall utformas av samfund eller andra.
Den nationella nivån inom Svenska kyrkan nämns bara som en administrativ
förmedlare av begravningsavgiften. Stiftsnivån nämns över huvud taget inte.
Denna ordning har nu funnit sin form och man kan se fördelar och brister. Så
behöver t.ex. utbildningen av begravningsombuden förstärkas. SKAO, Svenska
kyrkans arbetsgivarorganisation, och SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, lämnar råd och håller utbildningar. De stora fördelarna med detta ligger i de möjligheter till kunskapsöverföring och nätverksbygge utanför de gängse kanalerna som dessa organisationer står för. Det som brister är kvalificerad utbildning av begravningsombuden liksom samordning på nationell nivå av krematorieverksamheten.
Att Svenska kyrkan fått förtroendet att ansvara för kyrkogårdsverksamheten
genom sina församlingar är ett förtroende som bör värnas. Det mervärde, i form av
naturliga mötesplatser som våra kyrkogårdar innebär, kan inte överskattas.
Lagen uttrycker mycket tydligt att begravningsverksamheten är en profan
verksamhet med länsstyrelsen som huvudman. Så är t.ex. länsstyrelsen den instans
som avgör vid olika mening.
I ett läge, när Svenska kyrkan på alla nivåer bör använda alla sina krafter för att
hitta vägar för människor att nå in till den tro och det hopp som Svenska kyrkan står
för, är det svårt att förstå varför kyrkostyrelsen vill gå mot lagen, slå sönder fungerande verksamhet och lägga ytterligare ansvar på organ som redan tycks ha nog med uppgifter.

Lund den 28 juli 2017

Elsa Christersson (MPSK)

av Ylva Wahlström Ödmann

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda en eventuell neddragning av antal ledamöter i kyrkomötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige. Samtidigt som tydliga politiska resurser ska tilldelas nomineringsgrupperna, som är stationerade i kyrkokansliet respektive stiftskanslierna.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att göra en kartläggning av hur många ledamöter i kyrkomötet, kyrkostyrelsen och stiftsfullmäktige som är vigda till kyrklig tjänst och hur detta bör regleras framöver.

Motivering

Vi står inför ett vägval. Antingen förstärker vi kyrkopolitiken, genom att vi obundna
kyrkomötesgrupper får politiska resurser, som kan möjliggöra att vi kyrkopolitiker
som inte är anställda i kyrkan får möjlighet att delta på ett professionellt sätt.
Samtidigt blir det lokalt allt svårare att rekrytera förtroendevalda för kyrkopolitiken.
Som läget är nu föreslår man att mötestiden för kyrkomötet ska minskas ner, så
kyrkomötets ledamöter får mindre uppdrag och kostar mindre. Samtidigt som man
drar ner möjligheten för kyrkopolitiker att påverka kyrkan. Den demokratiska
kyrkan ger ett juridiskt ansvar till oss och därför bör kyrkopolitiken förstärkas,
troligen till färre personer som har mer inflytande i verksamheten. Kyrkopolitiker
vill ha insyn och större möjlighet att påverka kyrkans utveckling, även om vi har den
dubbla ansvarslinjen med biskoparna.
En viktig del är också att säkra att människor som inte är vigda för tjänst i
kyrkan finns bland våra förtroendevalda. Har man bas som kyrkoherde är man
självklar mer insatt och en större tillgång i sitt kyrkopolitiska arbete. Fast flera
infallsvinklar behövs. Lokalt i församlingarna finns ett regelverk kring detta, något
liknande behövs i kyrkomötet och på stiften. Tidigare fanns – och ännu finns – flera
nominerings–grupper där partipolitiska resurser via deras politiska partier används
för kyrkans räkning. Att bygga ut vår egna demokratiska modell är nödvändigt nu,
för att säkra vår demokratiska folkkyrka.
Om vi fick en liten grupp på kanske 5–7 personer som arbetar på kyrkokansliet
som politiska sekreterare för alla vår nomineringsgrupper, vore vi både klokare och
mer realistiska som ledamöter i våra olika uppdrag. Här behöver man troligen utgå
från att den största nomineringsgruppen får en heltidstjänst, andra procentdelar och
samarbete mellan mindre nomineringsgrupper.
Vidare ser vi också att kyrkan på nationell nivå väljer att lägga knapp ekonomisk
del på själva kyrkopolitiken, samtidigt som övriga anställningar ökar. Vidare förväntar
man sig att vi kyrkopolitiker ska organisera hanteringen av valsedlar och se till att
valapparaten ska skötas på ideell bas, samtligt som de nomineringsgrupperna som
ännu är anslutna till våra rikspartier får proffsig hjälp från sina partiers organisation.
Ska vi vara en fri demokratisk kyrka även om 20 eller 30 år, behöver detta säkras
nu. I detta ser vi också barnperspektivet och hållbarheten på sikt för vår unika demokratiska kyrka där det allmänna prästadömet tas på allvar i vår lutherska tradition.

Stockholm den 12 juli 2017

Ylva Wahlström Ödmann (MPSK)

av Ylva Wahlström Ödmann

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tydligt lyfta det medicinska biståndsarbetet.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att tydligt lyfta funktionsnedsattas rättigheter vid vårt bistånd och missionsarbetet.

Motivering

Idag nås vi av beskedet att Sida kommer att ta bort biståndet där organisationerna
inte är beredda att utföra aborter, för då blir det så många illegala aborter. Men det
måste vara mycket visare att vara kvar och visa på lösningar och vägar framåt, med
kondomer och dagen efter piller än att, som Sida nu gör, ta bort allt bistånd från en
del av organisationerna. Rädda barnen stannar kvar. Här behöver Svenska kyrkan
finnas kvar och inte fördöma lokala beslut.
Vidare vet vi att fokus på vård i våra utvecklingsländer är fortsatt mycket viktigt,
inte minst nu under alla flyktingströmmar och stor torka där sjukdomar sprids.
Svenska kyrkan behöver tydligare ta sitt medicinska ansvar, tillsammans med lokala
aktörer.
Vidare arbetar vi i vårt missions/biståndsarbete med funktionsnedsatta och då
inte minst barn i skolmiljö som behöver få ett tydligt stöd i sina mänskliga rättigheter
via till exempel barnkonventionen. Rättigheterna för dem med funktionsvariationer
prioriteras allt för ofta ner och blir osynligt.
Jesus sa: ”Allt vad ni gjort mot en av mina minsta har ni gjort mot mig.”

Stockholm den 11 juli 2017

Ylva Wahlström Ödmann (MPSK)

av Ylva Wahlström Ödmann

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se till att prästkandidater kan byta ut grekiskan eller hebreiskan till ett levande språk, dock ska språkorienteringen genomföras via bibelvetenskapen.
2.  Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se till att prästkandidater även fortsättningsvis kan få dispens på medicinsk grund, kring språksvårigheter.

Motivering

Vi har svårt med rekryteringen till våra långa och krävande utbildningar. Alla
blivande präster ska läsa biblisk grekiska eller hebreiska, om kandidaten inte på
medicinsk grund begär dispens.
Att ha detta höga språkkrav på alla blivande präster är en mycket hög förväntan
just på språkfärdigheter. Ett levande språk, förutom engelskan, som man tar någon
akademisk grundkurs i är säkert ett välkomnande i våra församlingar och gynnar
internationella kontakter. Dessutom gynnar detta kandidaterna som redan är flerspråkiga hemifrån, dock behövs en fördjupande akademisk kurs, som kan likställas med kurserna i grekiskt eller hebreiskt bibelspråk. De språkliga bibelstudierna utgår troligen från det svenska språket och möjligen engelska nyanser inkluderas.
Vi som kyrka behöver förstå många språk när pingsten slår ut i full blomning,
men för att bli en god präst behövs annat en just de bibliska grundspråken, som
riskerat att bli ett hinder för många och studietid som skulle kunna användas klokare
för våra medmänniskor.
Barn och unga i vår kyrka förväntar sig sällan avancerade språkutläggningar,
men många välkomnar förkunnare med flera levande språk att tolka och förkunna
vår bibliska historia på.

Stockholm den 12 juni 2017

Ylva Wahlström Ödmann (MPSK)

av Elsa Christersson

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se över nuvarande ordning och föreslå en förändring som syftar till att ge vidgade möjligheter för kyrkoråd och kyrkoherde att inrätta tjänster utifrån församlingens behov.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra möte överlämna förslag på hur diakonens arbetsuppgifter kan utvidgas.

Motivering

Svenska kyrkan är alltmer synlig i samhället och finns med som en tydlig och själv
klar aktör i civilsamhällets beredskap och i aktuell debatt. Detta uppmärksammas
ofta positivt. Men samtidigt får kyrkan färre medlemmar.
Det antal för vilket det är självklart och känns nödvändigt och berikande att gå
till mässa klockan 11 på söndagar blir färre. Det är inte ens alltid självklart för
kyrkorådets medlemmar att delta i gudstjänsterna. Därför är det inte där utan ofta i
musiken och diakonin som Svenska kyrkan möter sina medlemmar.
När kyrkoherde och kyrkoråd ska planera verksamheten, gör de som alla andra:
De ser till vilken verksamhet de vill bedriva, vilka resurser de har och vilka personalkategorier som behövs.
Personalkostnaderna är och ska vara den tunga utgiften. Det är när människa
möter människa som kyrkan kan förmedla tro och hopp.
Men de för planeringen ansvariga möter två stora hinder för en effektiv arbetsfördelning. Det första är att stiften beslutar, utifrån förmodligen historiska underlag, hur många prästtjänster som församling ska ha inrättade, oberoende av tillgång på medel och oberoende av behov. Den andra svårigheten gäller diakonens arbetsuppgifter. Trots att både präst och diakon är vigda till sina ämbeten får bara prästen t.ex.begrava. Detta trots att det i många församlingar är just diakonen som varit den som känt den avlidna.
Jag föreslår därför att kyrkostyrelsen får i uppdrag att titta över och föreslå
förändringar som möjliggör för församlingarna att inrätta och besätta tjänster utifrån
verksamhetens behov och att diakonernas möjligheter att utföra tjänster i svenska
kyrkan vidgas.

Lund den 3 juni 2017

Elsa Christersson