av Ylva Wahlström Ödmann

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se till att prästkandidater kan byta ut grekiskan eller hebreiskan till ett levande språk, dock ska språkorienteringen genomföras via bibelvetenskapen.
2.  Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se till att prästkandidater även fortsättningsvis kan få dispens på medicinsk grund, kring språksvårigheter.

Motivering

Vi har svårt med rekryteringen till våra långa och krävande utbildningar. Alla
blivande präster ska läsa biblisk grekiska eller hebreiska, om kandidaten inte på
medicinsk grund begär dispens.
Att ha detta höga språkkrav på alla blivande präster är en mycket hög förväntan
just på språkfärdigheter. Ett levande språk, förutom engelskan, som man tar någon
akademisk grundkurs i är säkert ett välkomnande i våra församlingar och gynnar
internationella kontakter. Dessutom gynnar detta kandidaterna som redan är flerspråkiga hemifrån, dock behövs en fördjupande akademisk kurs, som kan likställas med kurserna i grekiskt eller hebreiskt bibelspråk. De språkliga bibelstudierna utgår troligen från det svenska språket och möjligen engelska nyanser inkluderas.
Vi som kyrka behöver förstå många språk när pingsten slår ut i full blomning,
men för att bli en god präst behövs annat en just de bibliska grundspråken, som
riskerat att bli ett hinder för många och studietid som skulle kunna användas klokare
för våra medmänniskor.
Barn och unga i vår kyrka förväntar sig sällan avancerade språkutläggningar,
men många välkomnar förkunnare med flera levande språk att tolka och förkunna
vår bibliska historia på.

Stockholm den 12 juni 2017

Ylva Wahlström Ödmann (MPSK)

av Elsa Christersson

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att se över nuvarande ordning och föreslå en förändring som syftar till att ge vidgade möjligheter för kyrkoråd och kyrkoherde att inrätta tjänster utifrån församlingens behov.
2. Kyrkomötet beslutar att uppdra möte överlämna förslag på hur diakonens arbetsuppgifter kan utvidgas.

Motivering

Svenska kyrkan är alltmer synlig i samhället och finns med som en tydlig och själv
klar aktör i civilsamhällets beredskap och i aktuell debatt. Detta uppmärksammas
ofta positivt. Men samtidigt får kyrkan färre medlemmar.
Det antal för vilket det är självklart och känns nödvändigt och berikande att gå
till mässa klockan 11 på söndagar blir färre. Det är inte ens alltid självklart för
kyrkorådets medlemmar att delta i gudstjänsterna. Därför är det inte där utan ofta i
musiken och diakonin som Svenska kyrkan möter sina medlemmar.
När kyrkoherde och kyrkoråd ska planera verksamheten, gör de som alla andra:
De ser till vilken verksamhet de vill bedriva, vilka resurser de har och vilka personalkategorier som behövs.
Personalkostnaderna är och ska vara den tunga utgiften. Det är när människa
möter människa som kyrkan kan förmedla tro och hopp.
Men de för planeringen ansvariga möter två stora hinder för en effektiv arbetsfördelning. Det första är att stiften beslutar, utifrån förmodligen historiska underlag, hur många prästtjänster som församling ska ha inrättade, oberoende av tillgång på medel och oberoende av behov. Den andra svårigheten gäller diakonens arbetsuppgifter. Trots att både präst och diakon är vigda till sina ämbeten får bara prästen t.ex.begrava. Detta trots att det i många församlingar är just diakonen som varit den som känt den avlidna.
Jag föreslår därför att kyrkostyrelsen får i uppdrag att titta över och föreslå
förändringar som möjliggör för församlingarna att inrätta och besätta tjänster utifrån
verksamhetens behov och att diakonernas möjligheter att utföra tjänster i svenska
kyrkan vidgas.

Lund den 3 juni 2017

Elsa Christersson